får jag vara mig själv, eller är det för mycket begärt?

Jag vet. Såklart ni vill att jag är er söta, snälla, lydande flicka. Det hör till, men nej det är inte jag. Jag vet, jag är inte ens nära vuxen, men jag är inte en 8åring som springer runt och inte vet vad jag håller på med. Jag vet vilka som jag vill umgås med,jag vet vad jag vill göra. Så försök int få mig sluta. Ni kan ju bara inte säga att jag gör fel hela tiden, för nej,jag gör rätt, men på mitt sätt. Såklart, alla gör misstag. Men det ni säger att jag gör fel, de stämmer int. Men ni säger det, för att få hem mig för ni tycker att jag är för mycket borta. Men saken är, jag trivs mycket bättre med kompisar. Ni borde ju förstå det? Och, att jag har äldre vänner..nej det kan jag inte heller påverka. Jag trivs helt enkelt bättre med dem. Men ni vågar inte släppa taget om mig, ni vill inte se mig misslyckas. Men vet ni vad? jag bryr mig inte i om jag misslyckas. Jag vill testa mina gränser. Ja vill inte att ni säger åt mig vad jag ska göra, jag känner av mig om jag int vill göra det. Är det så att ni inte litar på mig? och du, du stressar allt för mycket på jobbet, och sätter det på mig. Är jag ända med problem och ända som gör fel i dethär huset? nej aldrig. Ibland känns det som, ni försöker få mig att ändras, som jag inte duger. som jag var ett misstag. Men det stämmer då int, jag vet att ni älskar mig. Men , jag är jag. Jag vill inte sitta hemma dagarna, jag vill vara med vänner och ha kul. Jag vill inte vara försiktig på det sättet, ja vill testa mina gränser. Jag vill inte låtsas vara nån annan, jag vill vara mig själv.

Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: